peetraanrtre

Vi har alltid levt ett väldigt säkert liv, vi har aldrig varit ute och festat, vi har aldrig rökt, vi har aldrig gjort något dumt eller testat på något. Ibland känns det som att det har gjort så man har blivit en MES, jag känner nu hur mycket min personlighet håller mig tillbaka från att göra saker som jag egentligen vill göra och en av de sakerna just nu är att åka till Turkiet. Jag funderar på att åka redan nu i maj, men mina tankar om visa saker angående mig själv håller mig tillbaka så jävla mycket och det är så frustrerande. Det finns en person i mitt liv just nu, eller som jag vet vad den tycker, och hon säger att jag borde följa mitt hjärta och mitt hjärta säger att jag vill åka dit, men sen återigen säger min hjärna något annat.

När jag berättade för min vän vad det var som höll mig tillbaka var det nästan som hon skällde ut mig, hon sa att om personen i fråga inte vill ha mig pga av det så är det ingen bra person, för jag ska inte ens behöva tänka på det och saken är den att jag vet att hon har RÄTT!! Men jag kan inte låta bli att tänka på det.
När jag sa ena dagen till mina föräldrar att jag nog skulle åka en vecka till Turkiet ensam så såg man direkt att de inte tyckte om det för de har tydligen hört att det inte är ett bra ställe, men då undrar man varför de lyssnar på sånt när de själva inte ens varit där. Ibland känns det, även om de menar väl, att de håller en tillbaka från att pröva ens vingar om man säger så. Ibland måste man lämna boet.

Min pappa brukar alltid vara mer förstående än min mamma, men det kanske beror på hur han är som person, han är väldigt framåt och har lätt bland folk, medan min mamma är tvärtom och det är väl det jag har fått från henne :( Därför önskar jag ibland att de skulle säha åt mig att göra såna här saker som att klara sig på egen hand för det får en att växa som person. Det är något jag skulle behöva. Ibland känns det som det är iår sen den 1/1 - 2010 som jag började leva på riktigt. Jag har gjort saker detta året som jag aldrig gjort förr, inget dumt eller olagligt, men såna små saker som att vara ute och dansa med en kompisar på en klubb, jag hade min första pojkvän, helt sjukt egentligen att man får sin första pojkvän när man är 22 år :/ men allt tar sin lilla tid väl.
Jag fick en kommentar häromdagen från min lilla syster Hannah, som jag verkligen uppskattade för jag känner lite grann att det stämmer, hon sa följande ( nu kommer jag inte ihåg helt och hållet, men något sånt här iallafall):
- Petra, man ser detta året att du verkligen strålar, så har det aldrig varit förr.
Såna kommentarer kan göra ens dag verkligen. Och det är såna saker man borde få höra varje dag.

Men åter till mitt problem. Som jag berättade innan så vill jag verkligen åka till Turkiet och jag inom sinom tid så kommer jag antagligen göra det, jag önskar bara att fler personer kunde försökt puscha på mig så jag hade kommit iväg, så om ni läser detta gör då snälla det!!

Jag vet vad jag har att erbjuda och den som får mig kommer kunna skatta sig lycklig, även om jag har mina dåliga sidor också, men de behlöver vi inte dra upp här för det skulle ta för lång tid haha ;P.

Nej nu ska jag sluta skriva och återgå till min tvätt!

Ni får ha en underbar måndag och hoppas er påsk varit super duper trevlig!!

Ha det så bra!

// Petra