Ibland är livet svårt
Just nu sitter jag i den sitsen där jag inte vet riktigt vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill läsa till och vad jag vill jobba med. Alla i min närhet tror och det känns som de vill att man ska bli det som mina äldre systrar är, men jag är inte dem och jag kanske är sämre än dem på vissa saker, men bättre på andra.
Jag som person är sån som hellre döljer saker, som t ex när jag skulle ta mitt körkort. Jag berättade inte när jag hade uppskrivning mer än för min pappa (för han körde mig, annars hade jag nog inte berättat för honom heller), för om jag inte klarade det så ville jag inte ha alla besvikna miner emot mig. Så klart fick de andra reda på det på något konstigt sätt och jo vad hände jag klarade inte min uppskrivning och jag fick vad jag fasat. När jag hade min andra uppskrivnig så följde min äldsta syster med mig för pappa var tvungen att jobba och denna gången klarade jag det =D Då var alla glada och " De visste att jag skulle fixa det ". När jag hade min uppkörning så var mina föräldrar i USA och jag kunde ju ha min uppkörning i trelleborg så då behövde ingen följa med. Uppkörningen klarade jag galant =D
Men det jag försöker säga är, varför ska man vara rädd för att berätta saker som egentligen andra inte har att göra med? Om jag nu inte känner att en sak är vad jag vill göra då ska inte de vara sura och besvikna, ska inte jag få göra vad jag vill så länge det är något vettigt och något jag är lycklig med?
// Petra
Jag som person är sån som hellre döljer saker, som t ex när jag skulle ta mitt körkort. Jag berättade inte när jag hade uppskrivning mer än för min pappa (för han körde mig, annars hade jag nog inte berättat för honom heller), för om jag inte klarade det så ville jag inte ha alla besvikna miner emot mig. Så klart fick de andra reda på det på något konstigt sätt och jo vad hände jag klarade inte min uppskrivning och jag fick vad jag fasat. När jag hade min andra uppskrivnig så följde min äldsta syster med mig för pappa var tvungen att jobba och denna gången klarade jag det =D Då var alla glada och " De visste att jag skulle fixa det ". När jag hade min uppkörning så var mina föräldrar i USA och jag kunde ju ha min uppkörning i trelleborg så då behövde ingen följa med. Uppkörningen klarade jag galant =D
Men det jag försöker säga är, varför ska man vara rädd för att berätta saker som egentligen andra inte har att göra med? Om jag nu inte känner att en sak är vad jag vill göra då ska inte de vara sura och besvikna, ska inte jag få göra vad jag vill så länge det är något vettigt och något jag är lycklig med?
// Petra
Kommentarer
Postat av: Petra
Självklart ska du det.. Men det är just det att man måste göra något, det funkar inte som vissa andra (iinga namn nämnda) att sitta hemma och tro att allt kommer lösa sig.. Om man vill läsa till något annat(?) Läs upp dem ämnen du behöver för det, om du vill jobba.. Sök jobb.. osv osv.. Du har mig på din sida!
Postat av: Leonard
Förlat, hann aldrig ställa fragan. Du hittar säkert nagat som passar dig!!
Trackback
